Bruno och Teresa Ehrlichs stiftelse

En gåva till Rodef Chesed gör skillnad. Det insåg Bruno ”Bronek” Erlich  som innan han lämnade denna värld skapade en stiftelse i sitt och sin fru Danutas namn. Stiftelsen förvaltas av Rodef Chesed för att hjälpa äldre, sjuka människor till ett bättre liv, antingen genom direkt ekonomiskt stöd eller via organisationer. Vi har till exempel stöttat Judiska Hemmet med seniorverksamheten Terassen och med skyddsutrustning mot coronasmitta.

Om Bruno Ehrlich

I textilindustristaden Lodz – Polens Manchester – föddes Bruno Erlich 1925 i en judisk medelklassfamilj och fick en traditionell men inte ortodox judisk uppfostran. När andra världskriget bröt ut och nazisterna intog Lodz flydde Bruno tillsammans med en äldre syster och bror till den sovjetockuperade delen av Polen. Ett misslyckat försök att återförena sig med sina föräldrar genom att ta sig tillbaka till den tyskockuperade Lodz räddade hans liv men resulterade i deportation till arbetsläger i Sibirien. Där tillbringade han större delen av krigsåren utan kontakt med resten av familjen. ”Det var svåra tider i bistert klimat med hårt arbete och brist på allt, men alla behandlades lika och man gjorde ingen åtskillnad mellan judar och icke-judar”. Påfrestningarna i arbetslägren orsakade dock kroniska besvär som kom att plåga Bruno under resten av livet.

Efter kriget repatrierades Bruno tillbaka till Polen och började ett nytt liv i Warszawa. Där mötte han sin 12 år yngre stora kärlek Danuta. Paret gifte sig men efter åren av förtryck i arbetsläger blev det ofria livet i det kommunistiska Polen outhärdligt och paret flydde till Sverige. Första tiden i Sverige var svår med långa perioder av ensamhet och utanförskap. En kusin från Lodz var bland de första judiska kontakterna i Sverige. Så småningom började Bruno arbeta på LM Ericsson och på kvällarna utbildade han sig till revisor. Trots Brunos breda intresse för kultur och politik kretsade de dagliga bestyren till stor del kring hans fysiska besvär. Under alla år stöttade Danuta sin man med stor omsorg och såg till att han fick den vård och omtanke han behövde – ”Danuta ung och frisk Bruno gammal och sjuk”. När Danuta 2002 drabbades av en gallgångscancer och avled ett halvår senare var katastrofen i det närmaste total. Paret hade inga barn och ensamheten blev åter vardag för Bruno, men nu tillsammans med de kroniska besvären som ett halvår senare fick följeslag av en tjocktarmscancer. Nu fick Bruno ta kampen med sjuk- och åldringsvårdens byråkratiska labyrinter på egen hand. Trots alla svårigheter lyckades han med sin inre kraft, vältalighet och initiativrikedom skapa sig en värdig livssituation som varade ända till hans bortgång vid 89 års ålder. De sista månaderna tillbringade han på Judiska Sjukhemmet.

Under åren i Sibirien hade Bruno som ung lärt sig att överleva. Han berättade målande hur en äldre ryss med mångårig erfarenhet av det hårda livet i Sibiriens arbetsläger hade lärt honom att ta vara på det skogen hade att erbjuda. Bruno utvecklades till en levnadskonstnär – en överlevare. Efter Sovjetunionens sönderfall återfann Bruno i Uzbekistan den broder som han 50 år tidigare flytt med till Sovjetunionen. Broderns barnbarn blev en kär kontakt med den i övrigt splittrade familjen. Han höll också en nära kontakt med de få vänner han hade och visade dem en varm omtanke. Den stora sorgen efter Danutas bortgång och behovet av att ge livet en mening förde honom till samtal med rabbin Chaim Greisman. När rabbin Greisman frågade honom om han ville lägga tfillin svarade Bruno att det hade han inte gjort sedan han blev bar-mitzvah i Lodz 75 år tidigare. Bruno lärde sig lägga tfillin igen och återkom till sina judiska rötter. Med åren blev han en mycket uppskattad chevra-man i gemenskapen i Södershul och fann till slut mening med livet.

De insikter som Bruno hade gjort under sitt långa svåra liv i Polen, Sovjetunionen och i Sverige i kombination med hans personlighet gjorde att han var fast besluten att efterlämna en del av sina tillgångar för att stödja verksamheter för att förbättra förhållanden för äldre, svårt sjuka och ensamma människor. Bruno var också en ofta sedd medlem vid Rodef Cheseds årsstämmor.